HISTORIA

Jönköpings Armaturfabrik – företaget som senare blev Mo Mekaniska  – grundades 1952 av ingenjören Sture Lantz. Produktportföljen var minst sagt bred, man tillverkade allt från armaturer för hemmiljö till kylrumsinredningar för handels- och krigsfartyg, hyttdörrar för fartyg, motordockor för DC6or och hydrauliska flygplanstrappor. 

En udda satsning som lyfte ett helt samhälle
Orderingången var god, verksamheten gick bra och sex år senare var företaget redo att expandera, både när det gällde yta och personal. Något som ledde till den ovanliga händelsen att en väl inarbetad fabrik flyttade hela sin verksamhet från stad till
landsbygd. På området i Jönköping fanns nämligen ingen möjlighet att bygga ut, samtidigt som den hårda konkurrensen om arbetskraft gjorde det svårt att rekrytera i staden. Norra Mo kommun såg en möjlighet i att få en efterlängtad ”livsinjektion” i en tid när flykten från landsbygden var som störst. Därför gick man in och delfinansierade bygget av en helt ny fabrik i Bottnaryd, dit Sture nu tar med sig såväl maskiner som 16 arbetare och deras familjer. Armaturfabriken blev det största företaget i kommunen med sina 40 anställda och befolkningen i den lilla byn ökade med hela 15%. Satsningen ledde dessutom till att det uppfördes ett tjugototal nya villor i samhället.

Med sikte mot horisonten
I samma veva gjorde Sture bedömningen att företagets framtid fanns i att satsa fullt ut på att tillverka högkvalitativa produkter för varvsindustrin. Därmed avyttrades armaturdelen. Det nya namnet på företaget blev nu Mo Mekaniska AB med produkter som ståldörrar, dävertar, vinschar, luckor, pollare, spygatter mm. Affärsidén spetsades till ännu mer genom fokus på att specialtillverka produkterna helt enligt varje kunds specifikationer och krav. Företagets marknad gick snart från att omfatta Sverige, till hela Skandinavien. Mot slutet av 1960-talet bestod sortimentet nästan uteslutande av sjöfartsartiklar som exporterades till hela Europa. 

Många kaptener och tvära kursändringar genom åren
1973 började Sture bli till åren och bolaget såldes till den norska varvskoncernen Ankerlökken. Åren som följde blev tuffa, kostymen hade blivit stor med allt fler anställda och en tung administrationsapparat och Mo Mekaniska gick med förlust. En annan starkt bidragande orsak till den vikande lönsamheten var varvsindustrins första riktiga ras 1974. Man hade då konkreta planer på nedläggning av Mo Mekaniska, men fann två alternativ. Det första var att sälja till en konkurrent, det andra att sälja till till Stures söner Ulf och Christer, som båda jobbat kvar i företaget sedan 1966. Lyckligtvis valdes det senaste alternativet och bröderna övertog företaget 1977. Christer utsågs till VD och en målmedveten satsning på marknadsföring tog fart. Man rensade kraftfullt bland agenter och distributörer och det blev istället Christer som reste över hela världen. Efter 1982 producerades enbart dörrar.

Efter några år blev antalet resdagar  allt mer betungande. 1987 sålde bröderna 43% av företaget till Isolamin, en tillverkare av fartygsväggar med säte i Luleå. Momec drevs i denna regi fram till 2015 då bolaget såldes till privata aktörer i Jönköping. Efter ett antal år med bristande lönsamhet gick bolaget i konkurs 2021. Konkursboet köptes av industrikoncernen Weland AB, i första hand i syfte att förvärva lokalerna. Vid närmare granskning såg man dock en potential i varumärket Momec och beslöt att satsa för att blåsa liv i verksamheten.

Nya vindar
Welands ambition är nu att Momec ska återerövra positionen som en världsledande tillverkare av ståldörrar för marin miljö. Man ser även intressanta möjligheter att utveckla dörrar för fastighetsmarknaden och krävande offentliga miljöer. För att skapa förutsättningar för snabb tillväxt görs en stor satsning på att utveckla verksamheten under 2024. Personal, teknologi och hållbarhet är områden som prioriteras. Men även helrenovering av lokalerna i Bottnaryd och upprustning av maskinparken för att säkerställa utökad produktionskapacitet. Ny historia skrivs hela tiden…